man vaknar upp.
-för alla dom
för ett år sedan....
....sprang man omkring i denna stad letandes efter en lägenhet i ren desperation och helt plötsligt fann man den. Kanske inte drömlägenheten men det var ändå den första egna lägenheten och allt var helt perfekt!
Med hjälp av vänner och familj fick jag till en flytt och lugnet av att bo själv slog in. Nu kan jag inte tänka mig nån annanstans att bo och njuter varje sekund i denna lilla lya som efter några besök på IKEA fått möblemang och inredning att bidra till hemmakänsla och stolthet över att jag lyckats själv. Och om jag får säga det själv är detta en mycket fin och stilren lägenhet. 
...umgicks jag fortfarande med människor som helt försvunnit ur mitt liv. Det går fort att tappa vänner på vägen men det kanske bara visar att man inte var så bra vänner från början. Man brukar ju säga att äkta vänner är de man kan vara ifrån i åratal och ändå trivas med, komma överens med och alltid minnas med när man till slut träffas. Jag har hellre få nära vänner än en hel drös människor jag inte känner överhuvudtaget runt mig.
.....planerade jag för fullt min resa till Larvik och min kära Tes. Första långa resan alldeles själv. Tolv timmar tåg och buss dit och lika lång väg hem gick faktiskt fruktansvärt fort och jag var väldigt stolt över mig själv efteråt.
Jag hade underbara dagar i Norge och avundas min fina för att hon gjorde slag i saken och tog sig dit med jobb och allt. Saknar dig min vän otroligt mycket och hoppas vi ses snart igen!
.....trodde jag att jag var lycklig och hade hittat kärlek igen. Men det visade sig att jag missförstått och det blev bara något tillfälligt sådär på vägen. Dock hittade jag en vän. Det skulle sen visa sig att jag skulle hitta kärleken där man minst anar det. Ett nyfiket mail ploppade ner i inkorgen och på den vägen bar det av. Det var kvällar som fylldes med mail och senare även sms. För när man som nyinflyttad inte har tillgång till nätet hur ska man då kunna prata med söta killen som man är nyfiken på? Jo man tar tag i sig själv och lämnar ut sitt telefonnummer. Vilket jag gjorde, hörde inget på ett tag så då tog jag saken i egna händer och bjöd honom på konsert (eller ja julkören och lifvens som är bådas favoriter) i utbyte mot en fika. Fika blev dock inte vår första date utan ett nattligt långt samtal :) jag ska inte gå in mer på detta, privatliv i all ära. Men jag ska säga er att en underbarare människa har aldrig korstat mitt hjärtat, jag blev blixtkär. Och trots mummelgruff från vissa slog vi slag i saken och firar 19/12 ettårsjubileum. 
Så för att summera har detta varit mitt livs lyckligaste år. Jag trivs med mitt jobb, mitt boende och mitt privatliv. Jag har mina vänner nära mig och en familj som tar hand om mig. Jag har en underbar pojkvän som gör allt för mig och jag skämmer i min tur bort honom. Jag mår bra. Något jag för 2 år sen inte kunde tänka mig att jag skulle göra. Och för ett år sen hoppades på att jag idag skulle göra.
Livet är bra lustigt ibland, det kan spela dig många spratt men i det långa loppet blir det bra.
Jag mår bra.
bryter ihop på svininfluensan.
Visade sig att jag har två veckor att tänka på innan jag får ta, trodde jag skulle kunna ta denna vecka och nästa men jag är inte i riskgrupp så får allt vänta.
Så nu är det bara att sitta och dra fördelar mot nackdelar.
Tydligen har det varit kaos på vissa ställen där de erbjudit vaccin, speciellt när barn ska ta, föräldrar tränger sig före och stämningen är tryckt, usch. Nej vi får se hur jag tar ställning till detta. Det är ju den stora snackisen överallt, vart man än går. Men sen behöver man ju inte göra som alla tidningar med sina rubriker där de skriver att folk avlidit när de varit smittade men i själva verket har de haft andra sjukdomar som gjort att de avlidit . .
Jag blir knäpp, inte undra på att de blir hysteri!
-nej nu ska jag knapra i mig lite frukost
winnerbäck på spotify.
Jag sitter och njuter i mysiga kläder i en skön soffa och hör hur höstens typiska regn smattrar mot fönstret. Det blåser och slår emot. Lampan i taket ger ett milt sken och gatlyset utanför får regnet att se ut som guld mot rutan. Winnerbäcks vemod slår mot mig från högtalarna och jag tar ett djupt andetag och slappnar av.
Hösten får mig alltid ur balans.
Jag är inne i ett stim av välmående men ändå känner jag depressionen gry i mina nerver.
Kanske är det regnet kanske är det Lars.
Det känns bra på något lustigt sätt, det känns bra att vemodet visar sig.
Man mår bäst av att må på flera sätt.
glad. trött. kär. lycklig. fundersam. otillräcklig. ensam. stolt.
-ensamma dar väldiga värld
det sitter en man på torget.
Undrar om han får bra svar?
spydig-high-five!
Ibland tänker jag på det, det som ibland får mig att grubbla . .
Men sen kommer jag på att JAG HAR MAKTEN!
HA HA HA!
Sumpar man sin chans får man stå sitt kast!
JAG LYCKADES!
IN YOUR FACE!
Tydligt att jag har humör för tusen.
när batteriet till min dator håller på att ta slut.
jag borde sova
jag lovade jocke att sova
istället gör jag precis som han skulle gjort
jag äter en macka med honung på
jag ska jobba imorgon igen
jag är trött men kan inte sova
vad göra?
bör vi eftersträva kärnfamiljen mer?
Det behöver inte vara mamma pappa två barn i en villa i förorten.
Det kan lika gärna vara en ensamstående mamma/pappa i en lägenhet i innerstan.
Det kan vara en familj med två mammor eller två pappor.
Bara familjen är kärleksfull och sätter sina barn i första hand.
Bara barnet har en trygghet och människor att vända sig till.
En kärnfamilj är en familj där det finns trygghet, kärlek och omsorg.
Eller hur?
det där man inte vet om man får säga.
Hur mycket man än vill så vet man inte om man får. Och det är svårt. Vad kommer man få tillbaka?
Tack?
Det har i alla fall jag lyckats klämma ur mig. Eller ännu hemskare den gången jag lyckades skratta personen rakt upp i ansiktet.
Nej jag får nog funderar på den här ett tag.
-om du går och tänker på nån formulering på några ord för det du redan vet
sitter och reflekterar.
-en god vän har förlovat sig, grattis till honom
-så fort jag kopplade in hemtelefonen ringde ett okänt nummer . . .
-folket som genar över torget ser alltid så stressade ut
-det har snöat
-jag börjar jobba om 1h3min
-nästa vecka börjar körövningar i F igen, vara med, inte vara med?
-under min morgonpromenad kom den där låten i ipoden, som får mig att skutta fram . .ska leta fram den nu ...
-det ser mörkt ut på kameruns avbytarbänk
singelpappa.blogg.se
Det får en att inse att livet kan ändras på en bråkdel av en sekund. Vi har så mycket att leva för men tar det så för givet att vi glömmer bort det som är viktigt och att leva i nuet. Ja suck. Man får sig en tankeställare. Kanske dags att boka den där solresan nu, dags att ringa den där vännen man inte pratat med på länge, dags att sätta ner foten och våga stå på sig, dags att tala om för människorna man älskar att man älskar dem. Säga och göra allt det där man alltid håller tillbaka för att man är för feg . . .mm.
singelpappa.blogg.se
för tio år sen vann charlotte schlagerfestivalen.
jag har tappat kontrollen
jag vet inte
vem jag är.
vad jag vill.
om jag duger till.
vart jag är på väg.
hur jag ska leva.
vad jag ska göra för att räcka till.
hur jag ska bete mig för att bli förstod.
om jag ska överge mina känslor.
om jag ska stänga av.. .
Jag avsäger mig härmed allt. Mitt liv nu kommer att bestå av mitt jobb, mina närmsta vänner och min lägenhet. Allt annat känns numera meningslöst.
-jag är inte trött pga mitt jobb jag är trött för att all min energi läggs på tankarna kring dig
kyligt ute kyligt inne.
Det var då det slog mig.
Varför gör jag som jag gör?
Varför kämpar jag för något som man måste vara två att kämpa om?
Varför lägger jag ner hela mig när jag inte får något tillbaka?
Varför kan jag inte bara släppa taget?
ändå ligger du kvar här
och jag hoppas du sover
jag smeker dig lätt om din hals
jag vill inte spara min längtan
jag har tänkt men aldrig fått tala
så feg att jag viskar
du hör säkert ingenting alls
Melissa Horn - Vår sista dans
hur ska man säga?
Jag tycker väldigt mycket om dig, du är en bästa vän och jag kommer sakna dig redan innan du åkt.
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig
fubar.
jag vet inte. ..
jag vet inte alls. . . .
nervvrak?
Fan, tänker jag, nu har jag börjat bita på naglarna igen. . .
Tittar på tummen några sekunder, fortsätter gå och börjar åter tugga på nageln . .
-Vad säger det om mig som person?
jag är jag och så är det bara!
Jag fxar inte att bli behandlad som en prinsessa ena dagen för att sen den andra få stå ut med så mycket som gör att det bara kokar över och jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag funkar inte så, jag tar inte hur mycket som helst. Jag vill heller inte behöva vara övertydlig för att det ska förstås. Jag vet ingenting längre allt bara går åt vänster medans jag vill åt höger. Jag har känslor som inte kan komma ut för jag vågar inte ifall det skulle kännas som det gör idag. Helt hopplöst. Men det ska inte vara hopplöst det ska vara så fucking jävla underbart det bara kan bli!
Jag vet redan att jag inte duger till nåt att jag har lustiga vanor och är helt konstig när det gäller att visa vad jag tycker och känner, men återigen man ska inte behöva vara övertydlig. Jag vill bara vara jag. Jag vill inte bli ändrad på. Jag vill inte få mina åsikter, hur dumma de än må vara, nerkörda i marken och trampade på. Låt mig vara den jag är det är då jag mår som bäst.
-vad hade du gjort om jag hade svimmat?
telefonterror.
Tes däremot hade nog telefonen på ljudlös ;) men bättre lyssnare får ni leta efter, helt coollugn och förstående. Min lilla Norgebrutta som jag snart får nöja mig med att maila till. Men å andra sidan skriver jag bättre än jag pratar så det löser sig nog det med.
Hösten är ingen bra årstid för mig, bristen på sol och värme får mig att falla ihop direkt. Man får liksom mer tid över att fundera och tänka ut saker som man egentligen nog skulle må bäst av att glömma bort. För ett år sen blev min höst ett enda stort klimax, allt sprack, inget funkade och jag var på bristningsgränsen. Jag fick inte lämnas ensam hemma och det hölls ständigt ett extra vakande öga över mig. Jag jobbade bort mycket av min tid november till nån gång under våren. Sen började det vända sakta men säkert fick jag ett liv igen med bara mindre missöden. Sommaren har varit underbar, jag har skrattat och levt livet med mina vänner och bara haft det helt underbart. Jag träffade också Han med stort H, och det har varit en spännande upplevelse. En upplevelse som jag hoppas ska få fortsätta, att trots att jag även denna höst fått vara med om motgångar så hoppas jag att det inte stannar här, att vi ger upp bara för ett beslut som någon gång var tvunget att tas. Mina känslor är starkare än så, annars hade jag inte mått som jag mår i skrivandets stund.
Jag hatar verkligen hösten, allt blir så mycket mörkare då och minsta lilla motgång växer och blir ett väldigt problem. Men den här gången ska jag vara stark och våga stå upp för den jag är och det jag tror på, oss.
-det här är brustna hjärtans höst
en stina på små gråa regnfyllda moln.
Fan, när allt var så bra, när kroppen bara skuttade fram och hjärnan signalerade grönt ljus.
Påminn mig om att aldrig mera, aldrig ta ut glädjen i förskott.
-i shall never fall in love again.