för tio år sen vann charlotte schlagerfestivalen.
Ett nytt år, näh känns fortfarande som 2008. Känner mig inte en dag äldre eller klokare. Sen var det ju det här med nyårslöften också, kan nog inte säga att jag lovar något det blir väl det gamla vanliga, motionera mera, ta hand om mig själv, inte stressa ha hälsan och bla bla bla bla. . . . är det någon om håller sina löften? Jag har då aldrig hållit ett nyårslöfte det ska jag vara ärlig med, ännu ärligare är jag nog om jag säger att jag inte brukar avlägga dom, blir desto lättare då. Ingen tung börda i hjärnkontoret att varje dag man vaknar känna att nu måste jag leva upp till förväntningarna jag satt på mig själv plus de förväntningar alla andra har. Nej, tacka vet jag ett sinne lätt som en fjäder, varför tynga ner sig själv? Ja livet är fullt av motgångar men också ljusa stunder och det är de man ska ta vara på för att klara sig när det blir tungt. Jag har lärt mig det nu att jag kan inte gå och bara se det negativa i allt utan verkligen få ut allt det positiva och leva på glädjen. Klapp på axeln till mig och till er andra som också kommer på att det är såhär det funkar.
Om vi ska prata lite om gårdagens firande, det blev ett lugnt och stillsamt underbart skönt nyårsfirande. God mat och trevligt sällskap med lite avslutande fyrverkerier med utsikt över hela Larvik. Kallt men otroligt fint.
Imorgon bär det hem mot Sverige igen. Det kommer bli en lång resa men saknaden av det som väntar mig på stationen när jag stiger av tåget i Vimmerby kommer få mig att uthärda skabbiga tåg och kalla peronger.
Jag kommer förstås återigen sakna Tes något så otroligt men nu är det inte långt kvar tills hon dyker upp hemma hos mig. Längtar redan.
Jag trodde inte jag skulle känna så stor saknad när jag åkte, jag är förvånad av min egen hjärnas kapacitet att känna så många känslor på en och samma gång. Samtidigt som jag längtade att få åka hit så ville jag stanna kvar hemma och bara njuta av tiden tillsammans med J. Efter två intensiva veckor tillsammans har jag lärt mig så mycket om denna människa att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Samtidigt ska det bli skönt att återigen få komma in i lite normala rutiner igen. Man kan inte umgås med en människa 24/7 hur underbar han än är. Man måste spara på sig lite, det får inte vara för intensivt då tar spänningen slut för fort. Ja ibland låter man allt terapeutisk, men någon måste göra det också. . . . . .
Lev väl vänner så hörs vi nästa gång jag får tillgång till en dator.
-look into my eyes you will see what you mean to me
Kommentarer
Postat av: T
lilla stina. nu sussar du, medans jag kolar ner(vad är väl inte bättre än en dator till det?). men upp i ottan! trist iof- planerar att kanske ta dej till fel busshållplats så du missar oslotåget....skulle va skoj!
mer stina till larvik!
Trackback