Little Miss Sunshine

Lars svarar efter en signal med ett sätt att säga hej som bara Lars kan, sen kommer kommentaren som värmde hjärtat direkt: Jag har ju väntat hela dagen på att du ska ringa! Och jag tappar självklart fokus när jag får se en ekorre sitta mitt på vägen, men jag tror jag lyckades förklara läget för han ändå. Alltid gott att prata med Lars.

Tes däremot hade nog telefonen på ljudlös ;) men bättre lyssnare får ni leta efter, helt coollugn och förstående. Min lilla Norgebrutta som jag snart får nöja mig med att maila till. Men å andra sidan skriver jag bättre än jag pratar så det löser sig nog det med.

---

Hösten är ingen bra årstid för mig, bristen på sol och värme får mig att falla ihop direkt. Man får liksom mer tid över att fundera och tänka ut saker som man egentligen nog skulle må bäst av att glömma bort. För ett år sen blev min höst ett enda stort klimax, allt sprack, inget funkade och jag var på bristningsgränsen. Jag fick inte lämnas ensam hemma och det hölls ständigt ett extra vakande öga över mig. Jag jobbade bort mycket av min tid november till nån gång under våren. Sen började det vända sakta men säkert fick jag ett liv igen med bara mindre missöden. Sommaren har varit underbar, jag har skrattat och levt livet med mina vänner och bara haft det helt underbart. Jag träffade också Han med stort H, och det har varit en spännande upplevelse. En upplevelse som jag hoppas ska få fortsätta, att trots att  jag även denna höst fått vara med om motgångar så hoppas jag att det inte stannar här, att vi ger upp bara för ett beslut som någon gång var tvunget att tas. Mina känslor är starkare än så, annars hade jag inte mått som jag mår i skrivandets stund.
Jag hatar verkligen hösten, allt blir så mycket mörkare då och minsta lilla motgång växer och blir ett väldigt problem. Men den här gången ska jag vara stark och våga stå upp för den jag är och det jag tror på, oss.

-det här är brustna hjärtans höst