ipodens älskling just nu.
nu när du gått
får jag somna utan dig varje kväll
och jag vet jag borde klara mig själv
men jag är så van att du ska va här
nu när du gått
har jag många timmar och slå ihjäl
jag försöker hitta vettiga skäl
till att du inte längre är här
det finns inget underligt med de
jag kan inte hjälpa att jag e
så förunderligt förlorad som jag aldrig varit förr
klockan ringer men jag är vaken
jag har vart uppe och tänkt på saker
i flera timmar
i många nätter
jag saknar dig som jag aldrig riktigt saknat nån
ni kan säga jag är förlorad
men saknaden kanske blir förstorad
av att jag inte förstår
varför människor kommer och går
nu när du gått
får jag somna utan dig varje kväll
och jag vet jag borde klara mig själv
men jag är så van att du ska va här
att säga jag klarar mig utan dig
det är som att självförneka sig
snälla kom in genom min dörr
klockan ringer men jag är vaken
jag har vart uppe och tänkt på saker
i flera timmar
i många nätter
jag saknar dig som jag aldrig riktigt saknat nån
ni kan säga jag är förlorad
men saknaden kanske blir förstorad
av att jag inte förstår
varför människor kommer och går
nu när du gått
får jag somna utan dig varje kväll
och jag vet jag borde klara mig själv
men jag är så van att du ska va här
Lena och Orup
Tänk att allas våran Dansa i neon Lena faktiskt kan beröra en smula med den texten!
Vad roligt att du bloggar! Hade ingen aning, nu ska jag lusläsa! Kram Lisa!!